Dagens roliga saker:
* Spontanhänga med alla i familjen och äta lax och potatis.
* Jag har vart skitsnygg idag.
Dagens trista saker:
* Jag rensade upp bland krukorna som stått tomma på tomten över sommaren. Hittade ett gigantiskt myrbo i en av dem. Minst 100 000 vita små ägg. Jag myrrade skiten.
* Jag känner mig inte trygg i mitt eget hem. Spindlarna på bottenvåningen gör mig till ett nervöst vrak. Igår fick Kemisten stå bredvid mig i badrummet när jag borstade tänderna...
Dagens bild:
* Idag åkte boxningshandskarna på. Rond ett har börjat.
söndag, augusti 19, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
och fler ronder lär det bli innan de nio månaderna är till ända! Det värsta är att de går från flugvikt till tungvikt, de där slagen....
Inväntar förrestem ivrigt bilderna till dottern.
Marie: bilderna är på tryckeriet, skickade dem igår!!! de passar jättefint ihop! ja, nu är det onekligen en liten mesig fluga där inne... ack så kaxig dock... men jag kan tänka mig att den charmen försvinner snart...
va mysigt ändå hihi
har även en känsla att den lilla mamman (du) kommer förlora alla ronderna tills du kläckt ungen :)
Hélene: när den kommer ut tar jag över makten... (in my dreams). Men nu petar jag tillbaka när det boxas...
Stort grattis!! Du lär få gå många ronder framöver ett tag. :-)
Lox: tack!!! jag vässar formen med prommenader...
ojoj - rond femtusen hann min son till. Han sparkade loss ett revben på mig. Men han var 55 cm när han kom ut också... Det kommer inte din att vara, för det är typ onormalt. och vägde nästan 5 kg.
sara: va? sparkade han sönder ett revben... shit. ingen dvärg alltså.
den har redan haft några smyguppvärmningsronder, men jäklar idag rappade han på ordentligt!
Haha, boxningshandskar! Vadå? Det är fotbollsdojor på den, det är jag säker på!
Mormen
jag tror att han hade skridskorna på sig redan i magen, det var nog därför. Han sparkade loss ett, så det liksom lossnade lite i fästet. Men det sitter fast nu :)
sonen var på mina revben ganska bra han också, men det gick aldrig så långt som med sara ;) det är roligt och lite läskigt på slutet när man ser att magnen liksom buktar ut där den lilla foten eller handen kickar!
Mormen: ja... förmodligen.
sara: huga...!
LindaK: än är det långt kvar... :O
Man kan nypa dem i fötterna också där de sticker ut.
Det är kul:)
Man ser liksom vad det är för en liten kroppsdel som putar ut ibland, himskans mysigt:)
Kottemor. hihi, och sen när de har fixerat sig så har man dens rumpa rakt i fejjan... hihihih...
Ha ha vilken rolig bild! :-)
När jag väntade tvillingarna fanns nog inte så mycket plats – de liksom bara buffade på sig ibland. Dottern däremot, hade det betydligt bättre därinne. Hon kunde sträcka ut sig ordentligt. Och det gjorde hon också – och tryckte in nävarna i ljumskarna på mig. Jag blev superirri varje gång. Alla mina har varit små, typ 2,8 kilo. Men å andra sidan är jag liten också...
Maria: :)
sara: ja... det är ett under att två ens kan få plats... hahah, men de var ju schyssta och töjde ut det ordentligt till syrran så att hon fick gott om utrymme... ahahha! ;)
Japp – hon gick nog vilse ibland! :-)
Skicka en kommentar