* Jag och två stora byggkillar hoppade i taket av rädsla när vi mötte på varandra runt ett hörn nere i källaren. Vi var alla tvungna att stanna och skratta en stund innan vi kunde gå vidare.
* Min chef har gått och blivit en robot. Jag sa till henne att jag skulle gå och träna men sen komma tillbaka till jobbet, hon svarade:
- Du är åter.
Dagens trista sanning:
* Att ha händerna i fickorna när man går upp eller ner för en trappa - det kan vara skillnaden mellan att dö eller slå sig illa.
9 kommentarer:
ha ha ha! (garvar åt chen) min chef är också konstig, idag kom han in i rummet där vi just hade avlsutat ett möte, ställde sig vid en vägg och lutade huvudet mot den och pratade i mobiltelefon.
Hehe, bra att se att du haller formen. Jag ar ocksa snart ater som en regelbunden kommenterare.
Jisses vilken replik! Hahahaha!
Linda K: Skönt att luta sig lite...
Pär. Bra, jag trodde du ahde lämnat mig i sticket.
Linda: Ja... man undrar ju vad hon tänkte.
Trappor kan vara riktigt luriga..
Loppanlej: japp, man vill inte trilla och slå ut tänderna bara för att man gick med händerna i fickorna. Oh hu!
Jag skrattade länge åt den där underbara chefsrepliken. Jag skulle vilja ha en sån chef. Men jag har ingen chef. Det känns trist ibland.
Trappgrejen platsar i min lilla, men förhoppningsvis ständigt ökande samling "vardagsedge" - jag är för feg för äventyrssporter men vill gärna ha lite spänning i vardagen. Idén fick jag av Jesper Walderstens fantastiska bild "Vardagsedge - provprutta i kalsongerna efter tre dagars diarré". Ungefär så heter den.
Får jag låna trapp-spring-med-händerna-i-fickorna?
Benga: ja visst får du låna den! Låna på. Jag i min tur har lånat den av min pojkvän. Han jobbar på Apotekets labb och förser mig med Försvarets hudsalva som inte har genomgått den slutliga kontrollen... det är också att vardagsedga...
Spooky! och tack!
Skicka en kommentar