* Det tog emot att väcka de här två i morse...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Roligt vs. trist i vardagsstockholm.
Med en fyraåring och en halvåring.
Om mig
Mina andra sidor
Urval av favoriter
Mina fäns
Bloggarkiv
-
►
2012
(88)
- november (3)
- oktober (9)
- september (8)
- augusti (5)
- juli (2)
- juni (10)
- maj (6)
- april (11)
- mars (8)
- februari (11)
- januari (15)
-
▼
2011
(504)
- december (10)
- november (20)
- oktober (47)
- september (58)
- augusti (59)
- juli (47)
- juni (43)
- maj (41)
- april (42)
- mars (50)
- februari (40)
- januari (47)
-
►
2010
(354)
- december (41)
- november (30)
- oktober (33)
- september (24)
- augusti (35)
- juli (21)
- juni (28)
- maj (34)
- april (31)
- mars (12)
- februari (25)
- januari (40)
-
►
2009
(407)
- december (45)
- november (39)
- oktober (34)
- september (27)
- augusti (28)
- juli (17)
- juni (26)
- maj (27)
- april (32)
- mars (35)
- februari (48)
- januari (49)
-
►
2008
(606)
- december (56)
- november (39)
- oktober (50)
- september (46)
- augusti (42)
- juli (46)
- juni (45)
- maj (52)
- april (70)
- mars (69)
- februari (34)
- januari (57)
-
►
2007
(762)
- december (60)
- november (61)
- oktober (69)
- september (77)
- augusti (72)
- juli (71)
- juni (58)
- maj (51)
- april (63)
- mars (75)
- februari (60)
- januari (45)
-
►
2006
(299)
- december (30)
- november (30)
- oktober (30)
- september (25)
- augusti (23)
- juli (16)
- juni (22)
- maj (27)
- april (24)
- mars (30)
- februari (21)
- januari (21)
11 kommentarer:
bara att bita ihop och tänka på när de väcker dig vid fyrasnåret!
Yllet: heheheh... hårt mot hårt alltså!
Men åh - värsta söta!
Sara: som socker! ;D
Värsta tuffa tatueringen han har! Var fick du tag i den? Jag vill också ha.
/Maria
Ahhhhhh, kramar!
Mormen
Maria: jag kan posta till dig om du vill! Maila mig, du hittar adressen under min profil.
Mormen: kramar tillbaka!
åh tule vilka små gosar :)
LindaK: man vill bara klämma sig ner däremellan.
Vill bara krypa ned och mysa med dem. Fast eh, om det var mina barn skulle jag snarare smyga bakåt så tyst jag kunde och lägga mig någon annanstans, och be en liten bön att de inte vaknar på en gång.
Anna: ja, det är helt klart ett smartare alternativ.
Skicka en kommentar