* Ännu ett år har gått. Äntligen är det nypremiär för Six feet under. Världens mest morbida serie. Jag har längtat. Verkligen längtat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Roligt vs. trist i vardagsstockholm.
Med en fyraåring och en halvåring.
Om mig
Mina andra sidor
Urval av favoriter
Mina fäns
Bloggarkiv
-
►
2012
(88)
- november (3)
- oktober (9)
- september (8)
- augusti (5)
- juli (2)
- juni (10)
- maj (6)
- april (11)
- mars (8)
- februari (11)
- januari (15)
-
►
2011
(504)
- december (10)
- november (20)
- oktober (47)
- september (58)
- augusti (59)
- juli (47)
- juni (43)
- maj (41)
- april (42)
- mars (50)
- februari (40)
- januari (47)
-
►
2010
(354)
- december (41)
- november (30)
- oktober (33)
- september (24)
- augusti (35)
- juli (21)
- juni (28)
- maj (34)
- april (31)
- mars (12)
- februari (25)
- januari (40)
-
►
2009
(407)
- december (45)
- november (39)
- oktober (34)
- september (27)
- augusti (28)
- juli (17)
- juni (26)
- maj (27)
- april (32)
- mars (35)
- februari (48)
- januari (49)
-
►
2008
(606)
- december (56)
- november (39)
- oktober (50)
- september (46)
- augusti (42)
- juli (46)
- juni (45)
- maj (52)
- april (70)
- mars (69)
- februari (34)
- januari (57)
-
▼
2007
(762)
- december (60)
- november (61)
- oktober (69)
- september (77)
- augusti (72)
- juli (71)
- juni (58)
- maj (51)
- april (63)
- mars (75)
- februari (60)
- januari (45)
-
►
2006
(299)
- december (30)
- november (30)
- oktober (30)
- september (25)
- augusti (23)
- juli (16)
- juni (22)
- maj (27)
- april (24)
- mars (30)
- februari (21)
- januari (21)
2 kommentarer:
Det är nog verkligen bara jag som aldrig sett på den. Jag har så svårt för tv-serier med mina oregelbundna arbetstider. Får väl leta efter boxen, alla säger ju att det är så bra.
ÅsaS: Jag känner ingen som tittar (förutom kemisten). Det är trist iom att jag alltid vill prata om hur bra det är...
Skicka en kommentar