Dagens trista sak:
* Imorse hade jag sovmorgon. Den avbröts kl. 08.30 då Jack skrek och Kemisten ropade på mig, jag behövdes. Jag kutade upp för trappan och möttes av en blodig Jack, med ett jack i huvudet! Han hade trillat baklänges nerför soffan och slagit huvudet i hörnet på soffbordet. Min uppgift var att ta fram klorhexedin (?) och badda...
Jag tog fram flaskan men plötsligt började mina händer skaka och allt började snurra. Jag var tvungen att sätta mig på toagolvet. Svetten sprutade och jag blev helt dyngsur. Jag kröp ut i hallen och trodde att jag skulle kräkas och så kved jag (patetiskt) "jagdörjagspyrjagdör". Eh... vilken bra hjälp jag var. Det har hänt en gång tidigare, när Kemisten skar upp hålfoten på en sten. Och jag har inte blodskräck eller nåt (hahhah, well, inlägget motbevisar ju det rätt tydligt) ... men tydligen är det nåt som triggas igång ibland.
Är det nån annan därute som kan reagera så på sår/blod?
Dagens komiska sak:
* När jag låg där på hallmattan trodde jag att jag hade fått vinterkräksjukan och förbannande gårdagens bollhav... men så var ju icke fallet...
Dagens usla:
* Vårdguiden som hade sin barnmottagning ur funktion och de andra sjuksyrrorna vägrade svara på frågor om barn.
Dagens starka:
* Jack mår prima. Han är pigg, glad och hungrig. Dock med en bula och ett litet jack i bakhuvudet. Men det får man ha när man heter Jack...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
stackars Jack! jag kan oxå få supersvettningar o bli yr o kräkfärdig, men det har bara hänt när jag självt skadat mig...
karro: ja, stackarn. Jag ahr inte gjort illa mig på länge... men det jo... det har hänt! Nu när jag tänker efter...
Vilken pärs för er båda två! Eller alla tre, kanske jag ska säga. Min man har också svårt att se blod, så han skulle nog känna igen sig i din reaktion.
Skönt att både du och jack-Jack repat er nu!
Illamåendet kommer av rädsla, inte blod, tror jag. Rädsla att något mycket allvarligt har hänt. Jag upplevde precis samma när min son var två år och fick feberkramper, förlorade medvetandet och blev blå. Rädslan gav mig ett kraftigt illamående, precis så som du beskriver det.
(Feberkramper är inte farliga fick jag reda på senare, och de "växte bort")
jag kan bli sådär när jag ser typ ett knä som går ur led, eller bilder på en fotbollsspelare som bryter foten...
Pixalexia: ja, en pärs! :O
Qi: tänkte i den banan själv... riktigt obehagligt.
Sara: uh.
Men stackarn! Vilken dramatik ni haft! Tur att kemisten var en kall kille.
Men fy vilket sätt att bli väckt på! Jag hade svimmat redan innan klorhexidinet kom fram. Skönt att det gick bra i alla fall!
PS Vagusreflex låter coolare än blodskräck. Jag brukar säga det. Då låter det lite medicinskt.
Men stackars Jack, och dig! Jag reagerar på samma sätt, höll på att svimma för första gången som tolvåring när pappa skar av halva hälen på segelbåten och stoppar foten i vasken fylld med disk. Man ska inte ha flipflops på segelbåtar... Hoppas resten av dagen blir bättre än början på den!!
hu! puss på jack! du skulle varit med och sett min tumme som kom i kläm, blooood :P
Haha, jag är precis lika dan, det kan bli lite pinsamt ibland...som när jag var med min sambo på akuten när han kört knäet igenom ett glasbord. Han haltade fram i korridoren och blodet droppade efter honom..då började det snurra för mig och jag fick lägga mig på en brits. Plötsligt var där två sjuksystrar hos mig som undrade hur det var fatt och vad jag sökte för...."ehh...jag e bara sällskap" fick jag pipa fram då, haha!
Jaja, man kan inte vara superwoman jämt I guess! =)
Stackars Jack!!
Ja, jag reagerar exakt så när jag ser blod. Det räcker nästan att nån pratar om blod för att jag ska börja kallsvettas. Båda mina tvillingar har slagit huvudet så att de behövde sy. Den ene fick åka ambulans. Honom tog de hand om rätt snabbt, sen koncentrerade de sig på att jag inte skulle svimma resten av resan till akuten.
När de sedan sydde honom med åtta stygn i pannan låg jag på golvet medan världen snurrade...
Vilken jobbig reaktion du fick, stackars dig. Och stackars barnet men tur att det gick bra!
Har hänt mig med en gång, när ena linsen hamnade så långt under ögonlocket att jag inte såg den och jag blev så rädd. I efterhand kan jag tycka att reaktionen var överdriven, men just där och då, huu!
jag kan definitivt reagera så. klämde fingret rätt rejält en gång, så att fingertoppen vred sig lite. då svimmade jga några gånger... inte för att det gjorde ont utan av rädsla tror jag.
skönt att jack mår bra. och du med. :)
Polly: cold as ice!
Akan-Kakan: jag är rädd för både vargen och blod!
Picaflor: uuuuuh.
LindaK: nej tack. Vill inte vara med.
Caroline: hahahah! :D
Sara: horror horror! :O
Jojo: ja det kunde gått betydligt värre. ..
Grodan: ögon är inte att leka med... ih!
Camilla: svimma har jag inte gjort än... men jag var nog nära igår...
Stackars stackars Jack. Och dig också förståss. Jag hade nog svimmat om det hade hänt hos oss!
Nina: ja, det var mest synd om mig! :O
Skicka en kommentar