Dagens tunga:
* Idag pratade jag med min kompis som fick tvillingar för sju veckor sedan. Hon har det tungt. Om det är nån tvillingmamma som läser detta (jag vet att det finns minst två härinne ibland) som kan ge mig lite tips och råd på hur man kan peppa henne lite så tar jag gärna emot tips. (Hon bor i Skåne så det är tyvärr inte aktuellt att hjälpa till rent praktiskt)!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag tyckte att det var rätt okej tills mina var sju månader. Men efter det blev livet endast kaos i ett par år framöver. Nu är de ju 8,5 år. Jag har glömt (förträngt?) en hel del. Dessutom var jag ju ensamstående med mina två tills de var nästan fyra år.
Ska fundera. Mejla mig!
Sara: jag mailar.
*räcker upp en hand* Jag läser ju också din blogg ju :-) Hur första tiden är tycks vara väldigt olika. Jag tyckte det blev lättare då bebisarna började skilja på natt och dag och föredrog att somna om efter måltiderna på natten. I början var det ju ingen ordning. Det hände väl där runt två månader. Runt tre månader började dom sova över ett av nattpassen och efter det var det värsta räkmackan några månader. Så håll ut är väl ett bra tips?
Försök att synka dom så de äter och sover samtidigt, då friläggs tid till att själv vila eller äta. Om dom inte vill sova samtidigt på dagen så kan hon packa in dem i vagnen så somnar de förhoppningsvis ganska samtidigt. Om det är matningen som är problemet och hon känner att hon bara ammar och ammar och bebisarna ändå gnäller så tycker jag att hon gott kan fundera på att ge ersättning. Mätta bebisar är nöjda bebisar. Jag tycker det verkar som att små bebisar står sig bättre på ersättning än på amning. Det är en befrielse att mata var tredje timme istället för var och varannan! Dessutom kan pappan hjälpa till på ett annat sätt, t ex sköta ett av målen på natten helt själv så mamma får sova. Det är ju döden att aldrig få sova mer än 1-2 timmar i stöten.
Har hon familj och vänner runt sig så peppa henne att be om hjälp. T ex med att storhandla, laga middag, vika tvätt eller dammsuga.
Det var några grejer jag kom att tänka på. Oj, det blev långt. Skicka en styrkekram till henne!
LindaV: Ja men just det - DU är ju här också... jag glömde i ivern. Tack för tipsen, det gör inget att det var långt! Nu ska jag in och kolla in dina killar!!!!
Shit, jag hade pappan hemma i tre månader och tyckte ändå att det var jobbigt. Men jag håller med linda ang. synkning och ersättning (även fast jag var för envis för det). Och se till att komma ut lite då och då, med förstående vänner. Även om det är skitjobbigt att gå ut så kändes det bättre för mig att göra nåt. Och skaffa nåt typ av bärverktyg (jag älskade sjal), så kan man bära den kinkigaste där. Och det viktigaste: acceptera läget, det går över!
PS. Och var inte rädd att testa metoder för att få bebisarna att somna själva. Det är sååå skönt att slippa lägga en massa tid på att natta och söva och bära.
Har en kompis med tvillingar kan bara instämma i det som linda sa - testa någon metod för att få dem att somna/sova om det strular! Jag vet att man nästan inte får säga så i Sverige idag men man kan nog inte serva tvillingar dygnet runt och låta dem bestämma sina mat och sovtider helt själva! Inte om man skall överleva själv och hinna äta och sova. Min kompis bodde hos sina föräldrar i perioder i början när hon var själv och det var som jobbigast. De fick ersättning efter amningen och de drack liggande i babysitter själva med flaskan stödd mot leksaksbågen. Kom hon på att tvillingarna sov som stockar i bilen så hade hon bilen på utanför köksfönstret istället för att ha dem i vagnen. Ve och fasa, tänk om de hade blivit stulna eller bilen exploderat eller gått i baklås! Har ju ingen erfarenhet själv men min teori är att man måste strunta i normerna. Hur klarade sig barn förr i tiden när de inte hade all ledig tid i världen för barnen? Blev de sämre människor? De körde en sova hela natten metod på tvillingarna tidigt. Idag ett år senare är det vår son (som fått viss service på nätterna) som fortfarande vaknar och strular ibland medan tvillingarna sover som små änglar. Varken jag eller någon moraltant kan säga att de fått några men alls av det.
Tack alla för tipsen. jag ska skriva ett brev till henne, istället för mail... för mail har hon inte tid att läsa... men får man ett skrivet brev så.
Skicka en kommentar