Dagens konflikt:
* Minns ni postturken? Den sure jäkeln. Rent korrekt så är han väl mitt lokala postombud... men numera är han bara surgubben. Jag börjar arbeta upp en konflikt... eller snarare - de mot mig.
Den glada unge killen som driver butiken är på semester och kvar i grottan sitter surgubben, "den unga tjejen" och "den unga killen"... Idag skulle jag dit och posta ett färdigfrankerat rör. Utanför sa jag till Kemisten: "Kolla nu hur sur han kan vara" så gick vi in.
Jag lämnade fram röret till "den unge killen" som stod bakom kassan och sa:
- Hej, det är redan frimärken på - jag vill bara lämna in det.
Surgubben som stod bredvid blängde argt och viftade med handen och sa att jag skulle ställa mig i "postkön"! Va - sa jag, i kö? Jag ska ju bara lämna in. "Alla postärenden där" snäste han hatiskt mot mig. Jag ställde mig i kön. Kemisten skulle själv handla och när han hämtat sin läsk såg han att jag stod i kö och sa: "Men är du inte klar? Du skulle ju bara lämna in."
"Jag måste så i KÖ!" ropade jag (tonårsaktikt - I know...). Den unga tjejen - som uppenbarligen är postansvarig snäste: Ja - det är kö ! Jag log mot henne sådär falskt ni vet - sådär med en liten nick och kisande ögon. Det hela slutade med attjag fick gå före de andra i kön. Så lämnade jag in det och det tog 0,025 sekunder av deras arbetstid. Hur svårt kan det avar att ta emot ett rör och lägga i en påse? Hoppas nu bara att de inte hoppade på röret...
Usch jag vill inte gå tillbaka. I hate them. Och de hatar förmodligen mig.
Ps. De blev rånade igår men det var inte jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Men du! Undrar om vi inte nästan är grannar du och jag. Jag hämtar också post hos surturken. Har dessutom min version av rånet på bloggen. Fast det var inte jag som råna dårå (tyvärr)
det är galet hur folk med noll servicekänsla ändå hamnar i butik. jag hejar på dig i fajten! och skriv mer om postturken, skrattar varje gång åt benämningen. =)
Millan: me guuuu - ja- då bor vi nog nära varandra - spännande!!!!! Jag var där igår typ TVÅ minuter efter att de blev rånade! Då hade inte polisen kommit än!!!! Jag förstod att nåt hänt för det var en annan kvinna där (som visade sig vara frisören bredvid) som frågade "hur såg han ut" osv... och då förstod jag att nåt hänt... och jag frågade henne sen när vi gått ut och då sa hon "ja det blev rånade - precis nu - alldeles nyss"! Då smög jag hem i skräck...
Rånad eller inte - visst är gubben surig! :(
Camilla: I let you know!
Och jag var där en halvtimme senare, eller nästan där i alla fall, det var lite för många poliser och blåvita band att krångla sig igenom. Mina frimärken fick vänta.
Det var jag, för att hämnas dig. Men säg det inte till någon.
/anonym
Anonyma sara: du vet var jag jobbar!
Rätt åt dem!
Skönt med förtydligandet där, men det kanske hade livat upp att få träffa dina kollegor ur ett nytt perspektiv så här under mammaledigheten... ;-)
Så går det när man är surgubbe!
Bakombrillorna: ha!
Karin: jag hade kunnat ha hjälpt dem att spåra lite...
Polly: amen.
Ha ha, way to go Minna! Ibland blir man helt stum av förvåning över människors trångsynthet och oförmåga att tänka längre än flimmerhåren!
Pixalexia: ja, det var nästan läskigt!
Köer är viktiga saker som man måste ta på STORT allvar!! Men tänk om rånarna rånade ditt färdigfrankerade rör?? ;)
Camilla: hemska tanke!!!!
Skicka en kommentar