Dagens trista sak:
* Jag har blivit som ett barn. Jag vill inte gå och lägga mig. För jag vet att jag snart måste vakna och söva bebisen som har börjat vakna titt som tätt om nätterna. Mna kan säga att han håller på...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Själv har jag blivit tonåring, vill sova hela tiden och absolut inte gå upp på morgnarna...
Karin: jobbar du fortfarande? Hur länge till i sånna fall?
Jobbar 2.5 vecka till, 2 veckor innan bf. och jag är sååå less på det!
Åh, den där ljuvliga tiden. ;)
Lyssna inte för mycket på folk på familjeliv bara, det går över, och Jack kommer återigen bli den sovbebis han var innan detta språng.
Men visst är det helt sjukt att man inte kan somna för rädslan att bli väckt, och vips har man missat 4 timmars sömn i ett streck.
Jag ska berätta nåt upplyftande.... när vår minsta son var ca...1,5-2 år nånting, fick han för sig att det var morgon 03.30-04.30, mellan dessa tider vaknade han, på prima humör, och redo för dagens äventyr! Vi tyckte väl inte det var så kul, med tanke på att han inte sov på dagen (han ville helt enkelt inte) men vi bestämde oss för att turas om att stiga upp och liksom bara genomlida eländet.
Jag sa till maken, äh, han ger sig snart, han orkar bara ett par veckor! Pyttsan...8 (ÅTTA) MÅNADER höll han på så, det var bara att gilla läget...
Jag ville ge dej engergi Minna, men det kanske blev tvärtom...det var inte meningen i så fall!!
"barn är rara, barn är rara, barn är rara," *mantra*
Karin: hang in there.
AnnaSt: Jag hoppas det. Men i natt var det bra igen... iallafall hyfsat.
Lena: oh no!!! :D
Skicka en kommentar