* Vi har en tv i sovrummet. De senaste månaderna när jag har legat ensam och kollat på tv har den helt plötsligt bytt kanal (naturligtvis utan att jag rört fjärrkontrollen, annars hade det här inte blivit nån spännande historia). Tre gånger har det hänt, alltid när jag varit ensam. Jag har inte tänkt så mycket på det. Men häromdagen frågade jag Kemsiten om det hänt honom. Aldrig. Och det har aldrig hänt när vi kollat på tv tillsammans. Ikväll låg jag och kollade på tv i några timmar medan Kemisten var på fotboll. TRE GÅNGER bytte tvn kanal på egen hand. Tre gånger!
18 kommentarer:
Det är kanske ett spöke som inte gillar vad du tittar på :)
Säg åt spöket att sluta!, vem vet det kanske hjälper!
(sa hon som tittat aldeles för mycket på spökprogram.. hehe)
Helene: Åh ja, jag pratar med det, jag säger: Men lägg av, jag vill kolla på det här. Byt inte!
Hahah, jag har också sett spökprogram...
Kanske grannens fjärr funkar på din TV?
LindaV: Jag vet inte vad som är mest långsökt, att det är ett spöke eller grannen...
huhuuu... vad läskigt!
Inatt drömde jag att jag såg dig och kemisten vid en busshållsplats. Kemisten hade en vit "kemistrock" och mustasch och du ett gult linne och jätteruffsigt hår. Jepp..
Läbbigt! Tydligen gillar spöket kemistens smak bättre. :-)
När man va liten sprang man omkring med fjärren å bytte kanal på grannens tv, ett av favvo busen!
Jag hade en tv som betedde sig så, den blev värre och värre tills vi fick slänga den. Inga grannar kunde påverka den, utan det var någon kortslutning som gjorde att den fick för sig att byta kanal var femte minut.
Pernilla: :O
Annie: Låter som om det kunde vara sant. fast vi åker sällan buss ihop...
sara: ja, tydligen. Igår ville det inte titta på Söderläge...
Jonna: som värsta poltergaisten...
Haha, jo men det kallade vi den också; "Poltergeist-tv:n" :)
Jonna: Hjälp!!! :O
Det här är ju inget jag är särskilt stolt över att erkänna men eftersom det är så roligt så vet halva världen om det redan: En gång i tiden när min mormor nyss hade dött och jag hade små barn så ringde en av deras platstelefoner helt utan att någon rörde den med jämna mellanrum. I början reagerade jag knappt men efter ett tag så började jag undra om det var någon som ville prata med mig. Tills jag slutligen en dag tog upp den och sa Hallå?.
Jag insåg givetvis genast hur dum jag var men det gick bara inte att låta bli. Och jag var hyfsat glad att där inte var någon i andra änden som väste skumma meddelanden till mig. :)
När jag precis hade flyttat hemifrån i början på 90-talet så var min favoritmusikvideo "More than words" med Extreme, videon är i svartvitt med tre killar varav en spelar gitarr, en sjunger och en håller upp en tändare. I allafall, jag älskade sången och den kom aldrig på MTV då jag kollade så jag var lite frustrerad. En natt så vaknade jag av att tv:n satte på sig själv och kanalerna rusade fram och tillbaka. Plötsligt så stannade den på MTV och videon började. Jag satt mig upp i sängen och såg på tv:n. Direkt då videon var klar så slocknade tv:n! Jag la mig ner igen och somnade. Helt konstigt otroligt, men absolut sant!
Jag skulle bli rädd på allvar. Jag är skiträdd för poltergeist, min största skräck är att alla skåpdörrar ska börja slå, ljuset tändas och släckas och sådär.
Oh my god, nu läste jag kommentarerna och blev rädd.
tänkte skriva nåt men så läste jag allas kommentarer och nu är jag lite rädd :S
Alla: jag blir skitskraj och sover med lampan tänd.
Hu. det där med musikvideon (som jag för överigt älskade) var ju vidrigt läbbigt!!!!!! och leksakstelefonen, jag hade nog också sagt HALLÅ till slut!
Skicka en kommentar