* Ett av mina hatdjur (förutom spindlar) är gråsuggan. Gråsuggan är ett lömskt fossilt djur som borde förpassas till hin håle. Gråsuggan kan konsten att se både fuktig och knastertorr ut - samtidigt. Idag låg det en död gråsugga på golvet. Efter stort besvär lyckades jag få upp den på en tidning. Och, när han väl är uppe på tidingen sprattlar han till. Men vaddå, hade han bara legat och sovit eller? Hur kunde han undvika att vakna när han blev skjuten fram och tillbaka över golvet med en tidning i häcken?
När jag var ca 8-9 år var jag hos min kompis Y och lekte i trädgården. Jag minns att jag hade på mig mina fina rosa manchesterbrallor och var nöjd och glad över livet. Tills kompisens lillbrorsa sprang fram och tryckte ner en näve gråsuggor innan för brallorna på mig. Jag tror nog att det är 30 års preskriptionstid på sånt... så min hämnd kommer att vara ljuv.
UPDATE:
* Kompis Y påminde mig om att jag var vid tillfället fastbunden i ett träd (indianlek). Och det var hopplöst att försöka få loss mig i och med att jag sprattlade så mycket!
16 kommentarer:
vid dylika tillfällen är man i dsin fulla rätt att taga liten bror av daga!
LindaK: Jag gnuggar mina händer... muhehehehhe...
Suggor kommer i olika färger.
Vi har nog samma fobier du och jag. Jag brukar lägga tidningen över djuret och hoppa några gånger - så slipper man obehagliga överraskningar sen (dock inte konstiga blickar från omgivningen...)
Tommy: De rosa suggorna tycker jag om. De gråbruna börde utrotas.
Karolina: Oh, nej, inte ens det kan jag göra. Kanske på en gråsugga men inte på en spindel. Jag vill inte ha någon som helst kontakt med dem, även fast tidningen är i mellan... uh. på så sätt är våren jobbig.
Jag känner igen mig men jag är maniskt rädd för harkrankar. Stora flygfän som ser ut som myggor men som inte ens bits. Töntigt jag vet. Ormar är ok, spindlar är ok allt annat är ok, men koggamåj (som vi säger i Piteå), fy fan...
Hehe, det roligaste i suggorna-i-byxan-händelsen var ju att du var fastbunden i ett träd och att det var multisvårt att få loss dig där du sprattlade i panik...jag ska hälsa G att du ruvar på hämden!
/Y
Annelie: usch, man man verkligen vaar rädd för det mesta. jag gillar inte heller sånna där äckliga nattfjärliar.
Y: Hahahah. Ja hälsa honom!!!
Åh, jag verkligen avskyr sådana där - egentligen oskyldiga - barn-bus. Just för att de inte sällan ger livslånga fobier.
Jag kan nog inte kalla min spindelavsky för fobi längre, jag har jobbat bort stora delar av den, men jag gillar dem då verkligen inte. Och den är ett resultat av en elvaårig pojkes kärlek till mig. Han trodde nog att jag skulle gilla honom bättre om han tog med sig en korsspindel i en burk till skolan och stoppade upp den i mitt ansikte. Idiot! För hans fem sekunder of fame på skolgården skall jag gå omkring och vara rädd för spindlar resten av livet. Må han få en anakonda i sin säng.
Annika: ja, må han få en anakonda i sin säng.
:D
Iiihh, jag ryser bara jag läser det! Själv dammsugar jag upp flygande getingar. Jag är som Rambo i djungeln när jag smyger vaksamt med blicken naglad vid odjuret och dammsugaren i högsta hugg. En killer, helt enkelt. Yeah.
Polly: Oh no! Om jag damsög upp en levande spindel då skulle jag aldrig mer kunna använda damsugaren. Då skulle jag tro att de byggt bo där inne osv osv osv i all oändlighet.
BLÄ för alla insekter.
gråsuggor är precis som fästingar och mjölbaggar inte alls värda att leva. kalla mig art-fientlig, men om någon tar en näve gråsuggor och ens kommer i närheten av min dotter ska jag personligen...ja jag vet inte! jag blir nog tokig då. amen.
Linda: ohhh huuuu, jag hade förträngt att det ens existerar mjölbaggar! uhhh. Det är nåt av det snubbigaste, iom att de är i ens mat. (gråter nästan nu av mjölbaggeångest)
Och jag som ända sen jag var liten älskat gråsuggor... ^^ Kat4Ch1
Sparrias: eller hur???
Skicka en kommentar